Hon skulle egentligen bli läkare, som sin pappa, men ödet ville annorlunda. Istället blev hon barnmorska. Asabea Britton har inte ångrat valet en sekund. Hennes fascination för födandet är större än någonsin.
– Att få se liv födas, alltså att någon har skapat liv, det blir aldrig alldagligt, säger hon.
Vi träffar Asabea en snökall januaridag i södra Stockholm. Sjön nedanför backen utanför huset är stelfrusen och skridskoåkare trängs med overallklädda barnfamiljer på isen. Asabea packar dadlar och extravantar i vagnen och parerar pulka och två vinterklädda pojkar in i hissen och ut på gatan.
För ett år sedan blev hon mamma för andra gången. Hennes yngsta son föddes hemma i badkaret och Asabea beskriver födseln som livsomvälvande.
– Rent spirituellt blir jag aldrig densamma efter det jag upplevde när jag födde min andra son. Att uppleva den dimension jag befann mig i under den födseln, att känna den kraften, har gjort mig starkare, tryggare i mig själv och mer tacksam. Det var som att jag upplevde en annan värld, säger hon.
Hennes äldsta son föddes på sjukhus och Asabea berättar om två fina förlossningar, som samtidigt var väldigt olika.
– Min första födsel var en lång historia, så som första gången ofta är. Jag blev hemskickad och fick lära mig att ovissheten kring att veta när jag kommer vara på plats där jag ska föda var svår för mig att hantera. Förloppet tog 52 timmar, men jag hade fint stöd och allt gick hyfsat okomplicerat till, förklarar hon.
Erfarenheterna tog hon med sig i planeringen av sin andra födsel.
– Jag lärde mig att badet var min bästa smärtlindring och födde min andra son i badkaret. Det gick lagom snabbt och jag fick känna allt precis som jag önskat. Jag tog emot min son själv och allt gick precis som det skulle. Det är det mäktigaste jag varit med om och jag är så otroligt glad att jag hade möjligheten att få uppleva det jag var med om den dagen.
– Den främsta skillnaden var nog att andra födseln skedde helt på mina villkor och att det var jag som bestämde. Alla som var där var där för mig, de kom till mig, de lyssnade på mig och litade på mig. Ingen i det rummet var rädd och den tilliten kände jag så väl. Alla var där enbart för mig, inget spring, inget fokus på något annat än mig. Det var en enorm trygghet, berättar hon.
Upplevelsen lärde henne mycket, både som kvinna och som barnmorska.
ASABEA BRITTON
MAMMA TILL: Två pojkar, 3 och 1 år
GÖR: Är barnmorska, håller kurser, skriver, bloggar, figurerar på instagram.
LIVSMOTTO: What will be will be.
FÖLJ: @asabea
”Jag blir aldrig densamma efter det jag upplevde när jag födde min andra son”
-Jag lärde mig hur känsligt födandet är. Att oxytocinet, som för födseln framåt, verkligen är ett känsligt hormon som lätt skräms undan. Jag lärde mig verkligen vikten av stöd och trygghet.
Hennes förståelse för sin roll som barnmorska har också förändrats.
– Jag har förstått att jag som barn-morska på inget sätt är i centrum och bör inte ha en ambition att vara det. Målet är inte att vara en hjälte. Det är snarare en glädje om en födande känt sig stöttad med inte minns mig som barnmorska, för då har hon fått gå in i sig själv och känna sin egen kraft. Jag har förstått att det verkligen är så att kvinnor föder och vi bistår. Vi förlöser ingen. Jag har lärt mig att less is more, att öva på att inte vara klåfingrig och ständigt göra saker. Jag har också insett hur sorgligt det är att vi barnmorskor inte ges förutsättningar att jobba på det sätt vi faktiskt är utbildade till, säger hon.
Asabeas mål är att bidra till en mer nyanserad bild och en normalisering av födandet.
– Jag vill visa att det går att göra på många sätt, att man kan påverka processen mycket själv och att man har rätten att äga sin födsel, förklarar hon.
”Målet är inte att vara en hjälte”
På sitt instagramkonto blandar Asabea vardagsbilder från livet som tvåbarns-mamma, med sminkglädje, barnmorske-betraktelser och reflektioner om graviditet och födande. Hon menar att den bild vi har av att föda barn har bidragit till en ökad förlossningsrädsla.
– De födslar vi har fått se är främst från teve och film, där de gärna visar födandet som nåt panikartat och hektiskt. Den bilden är inte realistisk. Min ambition är att normalisera födandet i alla dess former. Få folk att bli vana vid det, som det alldagliga och samtidigt extraordinära det är. Förstå att det sker hela tiden över hela världen. Det går att föda!
–Jag tror det finns en djupt liggande förlossningsrädsla i vår kultur och en bristande tilltro till födandet. Det är få som verkligen förstår hur viktigt allt som sker runtomkring den födande är för förloppet.
Tillsammans med sin syster Opokua, som är doula, har Asabea podden ”Systrarna Britton” och tillsammans har de blivit ett stöd för många gravida och välkända folkbildare när det kommer till frågor kopplade till kroppen, graviditet och födande. Asabeas råd för att förbereda sig inför att föda är att skapa utrymma för sin eget deltagande.
– En födsel är som en resa, vi kan aldrig veta exakt hur resan kommer bli, men vi kan packa vår väska eftertänksamt med det vi tänker oss att vi kan behöva under resans gång, för att göra den så behaglig som möjligt.
– Vi kan inte styra allt. Så är det i livet.
Men vi kan påverka mycket genom att ha kunskap om hur livmodern fungerar och hur vi gynnar dess arbete, genom att vi har ett starkt och väl förberett stödsystem runt oss, genom att känna till våra rättigheter och valmöjligheter kan vi också öka vår kontroll och möjlighet till delaktighet, förklarar hon.
”Att bli mamma exponerar ens svagheter och styrkor”
Asabea byter mössor mot hjälmar och pulsar ner mot sjön med pulkan i släptåg. Om födandet förändrat henne som människa, så har moderskapet inneburit en ännu större förvandling.
– Att bli mamma är det absolut största som hänt mig och en roll jag trivs mycket mer i än vad jag hade kunnat ana. Den blottar ens sanna jag och exponerar ens svagheter och styrkor.
– Något jag lärt mig under resans gång är att lita på mina instinkter, att lyssna på mina barn och att lita på min partners förmåga. I början så var det mycket mitt sätt som gällde men jag har förstått att det finns flera sätt som kan vara rätt, säger hon.
